198.51.100.13
30.09 10:17
198.51.100.14
12.10 15:58
198.51.100.15
11.10 04:20
198.51.100.31
01.10 10:17
198.51.100.32
13.10 03:54
198.51.100.11
12.10 21:51
198.51.100.12
10.10 03:30
198.51.100.22
30.09 10:17
198.51.100.23
13.10 06:49
198.51.100.24
07.10 16:45
198.51.100.25
04.10 10:17
198.51.100.26
12.10 18:48
198.51.100.20
13.10 03:39
198.51.100.21
09.10 02:03
198.51.100.29
13.10 05:26
198.51.100.30
10.10 22:36
198.51.100.35
13.10 00:56
198.51.100.27
06.10 12:43
198.51.100.16
29.09 10:17
198.51.100.28
29.09 10:17
198.51.100.18
12.10 03:26
198.51.100.19
04.10 10:17
198.51.100.34
01.10 10:17
198.51.100.17
13.10 04:50
198.51.100.33
07.10 21:40
Kartan ritar ut de adresser din egen server har blockerat, uppslagna till länder och skalade efter omfattning. Det är inget hotflöde inköpt någon annanstans: varje punkt är trafik som nådde den här maskinen och avvisades.
Angreppskartor har rykte om sig att vara dekoration, och som väggskärm förtjänar de det. De blir användbara när man betraktar dem över veckor i stället för sekunder, eftersom trafikens form är stabil och förändringar i den betyder något. En plötslig koncentration från ett land eller ett nät tyder oftast på en enskild aktör som betar av en lista, och det motiverar en bredare blockering än den Fail2ban lägger på egen hand. En bred och jämn spridning är vanligt internetbrus och kräver ingenting.
Geolokalisering är till sin natur ungefärlig: behandla landstillhörighet som en ledtråd och inte som en identifiering, eftersom VPN, proxyservrar och kapade maskiner regelbundet placerar angripare någon annanstans än där de är.